Ensamhet



Usch. Jag gillar verkligen inte att vara ensam. 

Vald ensamhet, den där ensamheten när resten av ens familj åker iväg och man får en dag ensam i hemmet. Eller när man åker iväg på egen hand från sin familj och kommer tillbaka hem sedan och inte är ensam längre - Den är ju jätteskön. Jag behöver sådan ensamhet. 

Men nu är jag ju varannan vecka helt ensam vare sig jag vill eller inte. Jag har stor familj och många fina vänner. Men de kan aldrig fylla den ensamheten. Jag saknar någon som ligger bredvid mig i sängen. Någon som möter mig hemma på kvällen och frågar hur min dag har varit. Någon som sitter bredvid i soffan som jag kan utbyta samförstående menande blickar med under tv-programmen. Någon jag kan ha diskussioner och samtal med. Någon att äta middag tillsammans med. Någon att kramas med. Någon som bryr sig om mig, på riktigt... 

Istället för att gnälla kan man ju ge sig ut där för att träffa någon. Men det är inte så enkelt. Jag försöker men kärlek är allt annat än enkelt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0